Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tre dagar senare återvänder William
uttröttad från fisket. Han hade fiskat långa men icke
haft tur. Han hade farit tio sjömil i sin båt,
hade fiskat i timtal och knappt fångat fem pud[1]
fisk.
Hans hustru väntade honom på stranden.
— Så mycket fisk du har fångat! Och så stora!
utbrast hon förtjust.
William såg missbelåten ut.
— Om vi på en dag under fångsttiden får så
litet, då kan vi genast lämna alltsammans. Det
räcker ju inte ens till att betala kläder och
redskap.
Han hoppade ur båten och drog den med en
lina upp på stranden.
— Du låter så förargad och tråkig... och jag
som hade en överraskning åt dig... Jag trodde,
du...
Hon såg besviken på honom.
William avbröt henne:
— Det är bra. Du kan berätta det sedan. Kom
och hjälp mig! Ta årorna där och bär upp dem!
Han steg åter i båten, tog redskapen och det
sammanrullade seglet. Han gick rakt genom
vattnet, som nådde honom upp till knäna. Han var
klädd i en overall av oljeduk, som han dragit
över sina varma, lätta kläder. Dessutom hade
han ett förkläde av vaxduk. Hans byxor räckte
ned över stövelskaften och voro vattentätt
hopsnörda nertill. På huvudet hade han en sydväst
av vaxduk.
— Så där! Nu kan vi gå och äta.
William kastade ett litet ankare vid en kort
lina på stranden och gick mot huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
