Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Måste man inte binda fast båten? Driver
den inte sin väg? sade hans hustru och höll
honom tillbaka.
— Nej, den driver inte. Ebben kommer strax,
och då ligger den på det torra. Nå, vad är det
för en överraskning du har åt mig? Är det något
särskilt gott till middagen?
— Nej, nu gissar du galet. Ja, du kan för
resten inte gissa det.
Hon grep honom plötsligt i armen och drog
honom glatt och barnsligt uppsluppen in i huset.
De båda främre rummen — vardagsrummet
och sängkammaren — voro smyckade med
grenar och blommor..Där fanns representanter för
nästan allt inom den karga polarfloran. Gul
ranunculus, tranbärsblommor, vackra
blåbärskvistar och olika mossarter. Fönstren, väggarna och
bädden voro smyckade därmed. Några stora
buketter stodo på bordet och byrån.
— Är det inte vackert, säg?
Vera pekade på blommorna.
— Underbart! berömde William. Det tycker
jag mycket om.
— Och känner du, hur det doftar?
— Det doftar ljuvligt, bekräftade han och drog
ett djupt andedrag. En underbar doft.
— Ja, inte sant, nu är det vår i vårt hem!
— Ja, vår!
William kände sig verkligen väl till mods. Han
glömde sitt dåliga lynne. Nu kunde han skratta,
skämta. Plötsligt tog Vera honom i händerna och
dansade runt med honom.
— Vår! Hos oss är det vår!
Hennes röst slog över av glädje, hennes
kinder glödde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
