Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och William! Han har inte tiggt och bett,
inte sett mig djupt i ögonen, inte suckat. När han
gav mig av sina känslors överflöd, gjorde han
det som om han bevisade mig en välgärning. ’Ser
du, så rik jag är! Det kostar mig ingenting att
visa dig min uppmärksamhet... Men kom fort
och tag emot det, annars kommer andra!’ Och
jag gladde mig åt att jag fick detta överflöd. Jag
avböjde det stora, vilket erbjöds mig som ett
offer, och sträckte min hand girigt efter den
smula, som räcktes mig till hälften motvilligt...
Ännu ångrar jag mig inte. Det svarade jag
kaptenen på hans långa, envisa tal i Stadsparken.
Jag kommer inte att träffa honom mera. Om
några dagar reser jag bort tillsammans med den
människa, som han hatar men jag älskar. Reser
bort för alltid... till ett nytt liv...»
Vera lutar sig tillbaka och sitter länge lugn.
För sitt inre ser hon sitt förflutna. Stadsparken
och kaptenen och sig själv ser hon nu helt
annorlunda. Hon stirrar rakt fram utan att se.
Hon upplever om igen för länge sedan upplevda
händelser och bläddrar med smärtfull längtan i
sitt minnes gulnade bilderbok...
Livet går osynliga, hemlighetsfulla vägar.
Ingen kan säga: »I dag jagar jag bort en liten
lycka ifrån mig, därför att en stor lycka
kommer till mig i morgon.»
»Den 17 september.
Jag skulle kanske ha svarat kapten Lyssjenko
annorlunda den gången i Stadsparken... Då
hade ingenting varit som nu... Stad, människor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
