Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnets tillstånd blev sämre. Nu kunde det
icke gå längre. Det låg i sängen eller i moderns
armar, stönade och vände ofta huvudet mot
fönstret.
— Mamma, kommer inte dagen snart? Jag
vill inte ha natt! Det ska bli ljust!
— Jo, mitt barn. Bara ett par veckor till,
sedan skiner solen, snön smälter och gräset börjar
växa. Då ska vi gå ut och promenera.
Moderns röst darrade, och hennes ögon, som
voro rödkantade genom sömnlöshet, fylldes av
tårar.
William tog sonen på sina armar. Han ville
göra det kärleksfullt och ömt, men hans stora
händer med de styva, valkiga fingrarna gåvo ett
mycket dåligt uttryck åt denna ömhet.
— Ack du, min lille sjöbjörn, det ser minsann
inte bra ut för oss! Du måste bli stark! Titta på
mig! Ser du, hur jag är?... Om du är riktigt
tapper och äter duktigt, så kommer du att bli
som jag! En riktig sjöman!
Han gick tungt genom rummet med honom och
stannade framför en tavla på väggen.
— Titta på det vackra fartyget! När du blir
stor, köper vi oss ett sådant fartyg och seglar till
Vita havet med det. Vi ska jaga säl och fånga
val. Vill du följa med på valfångst?
Pojken tittade länge på det målade fartyget
med de svällande seglen, fastän han redan sedan
länge kände till varenda liten detalj på det, och
frågade:
— Pappa, kan en val simma fortare än ett
fartyg?
Utan att avvakta svaret vände han sig likgiltigt
om och gäspade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
