Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en stund började William tvivla på att han
styrde kurs hemåt. Han borde redan ha varit vid
den välbekanta stora sjön, dit han ofta gått på
jakt. Men av sjön fanns intet spår. Han räknade
åter efter, hur många timmar han åkt och tittade
på sin kompass: han borde för länge sedan ha
varit hemma! Han hade således åkt vilse. Han
måste hålla åt vänster...
Runt omkring dödstystnad. Stjärnorna lyste
kallt. Snön var liksom överdragen av blågrå färg.
Åt alla sidor den entoniga slätten. På nytt sjönko
renarna ned! I dalen var snön mera lucker.
Madame Klara var redan alldeles utpumpad. Hon
störtade ofta och blev liggande i flera minuter.
Hennes ben voro alldeles sönderskurna av
skaren. Tjuren och Skäcken voro uthålligare och
kraftigare, men även de voro ganska utpumpade.
William själv var yr i huvudet och hans ben
darrade.
Han gjorde åter halt och orienterade sig: han
måste hålla ännu mera åt vänster. Hur stor
omväg hade han egentligen gjort? Hade han och
djuren ännu krafter kvar att övervinna denna
döda snööken?
Madame Klara halkade plötsligt och föll
kraftlös på sidan under en utförsfärd på berget.
William hoppade ur släden och hjälpte henne att
resa sig upp. Men hon föll ögonblickligen
samman igen, lade huvudet på snön och slöt ögonen.
Ur hennes mule dräglade den blodiga fradgan.
William smekte hennes nos och kliade henne
bakom örat.
— Klara! Klara! Hur är det? Res på dig då!
Djuret lyfte på ögonlocket och såg med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
