Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familjeangelägenheterna betraktar han henne
nu som likaberättigad. Nu håller han henne icke
för att vara ytlig, och även i annat har han
ändrat sin mening om henne helt och hållet...
Men denna ständiga, dolda kamp har kostat
Vera mycket. Den har tagit ifrån henne hennes
sorglöshet, hennes ljusa glädje. Den kommer
kanske att taga hennes liv. Men hon har ju
kommit hit för denna kamps skull, för att erövra
en stark, sällsynt man! Denna ständiga spänning
har framkallat en sportlik lidelse, som icke ger
henne någon möjlighet att komma till klarhet
med sina känslor.
Nej! Hon har aldrig älskat William! Han har
endast dragit henne till sig genom sin
karaktärsstyrka, genom sina sällsamma, ofta till och med
vilda önskningar och tankar. Hon har aldrig haft
några verkliga känslor för honom...
Utmattad av feber låg den lille i sin bädd,
stönade och fantiserade. Vera gick bort till honom,
smekte hans lilla huvud och berörde hans heta
panna med sina läppar.
Det måste ovillkorligen taga slut! Så här går
det icke längre... icke för henne och icke för
Ssjomotschka och alls icke för honom... den
andre!... Ja, för honom, den andre!... När
hon ligger i bädden under de tysta timmarna och
lyssnar, lyssnar på det, som försiggår inom
henne — då känner hon honom... För hans skull,
ja, verkligen endast för hans skull måste hon
göra slut. Hon kan icke stå ut längre!...
William hade ännu icke kommit tillbaka.
Hennes hjärta krympte samman: han hade säkert åkt
vilse och gick nu under i stormen. Eller också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
