Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta tvivel, pinade mig. Men inte nu längre. Nu
är jag på det klara med allt...
— Ja, det var kanske också bäst, att din
förstfödde fick dö. Det hade inte blivit någonting av
honom, sade Kusma helt oförmodat och
skramlade med kärlen. Det är bra, att han icke
behövde pinas i sin ungdom.
— Varför är det bättre? Varför? vände sig
William raskt mot honom.
— Det är nog bäst så! När föddes han? På
hösten, under natten. Här är inget ryskt klimat!
Han hade kanske alltid förblivit en svag
stackare. Han hade blivit klen av olika sjukdomar.
Han kunde ha blivit en krympling. Förra hösten
kastade jag tre valpar i havet. En hund är här
mera värd än en häst, men jag kastade dem ändå
i havet därför att de var hösthundar, natthundar.
De är alltid sjuka... man har ingen glädje av
dem.
Det rykande bålet på härden brann ned, och
glödens återsken föll på två dystra, skäggiga,
allvarliga människor. William — han var stor och
hade kraftiga, grova anletsdrag — såg ut som
en gudabild av trä. Han reste sig hastigt upp,
sträckte på sina breda skuldror och sade, liksom
om han ville övertyga sig själv:
— Jag kommer inte att fara till stan, och jag
vill inte, att mina barn ska fara dit... Lev väl!
Utan att sätta på sig mössan gick han mot
dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
