Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbillat mig motsatsen. Nu ser jag allt klart. Har
jag älskat dig? Jag tror det inte. Jag ville bara, att
du skulle ha det bra. Därför gick jag emot mig
själv. Under de sista veckorna har jag bemödat
mig att komma till klarhet om mina känslor, och
jag tror, att jag nu är klar med dem. Den store,
starke, sällsamme mannen har den gången i
storstaden helt enkelt förtrollat den svaga, enkla
kvinnan, så att hon följde honom blint utan att
fråga varthän och varför. Sedan uppstod hos
kvinnan — kanske av en tillfällighet — önskan
att underkasta sig honom, den kraftige, eller att
åtminstone bli likaberättigad med honom. Denna
tysta, omärkliga kamp har under årens lopp
tagit henne så i sin makt, att hon icke kunde lägga
märke till någonting runt omkring sig. Men nu
ser jag: alltsammans var ett misstag! Att
fortsätta leva så som hittills, kan jag icke. Det blir
svårt för dig; för mig outhärdligt. Och nu har
jag fattat ett beslut... Jag tar Mitja med mig.
Hos mig kommer han att ha det bättre. Sök icke
efter mig! Jag kommer icke under några
förhållanden tillbaka. Lev väl!»
När Vera hade skrivit brevet färdigt, kände
hon sig så lugn, som om William hade stått
bredvid henne och själv dikterat alltsammans för
henne. Av en eller annan orsak klistrade hon
väl ihop kuvertet, skrev adressen på det och lade
det mitt på bordet. Därpå klädde hon sig
skyndsamt...
Renarna sprungo med bakåtböjda huvuden i
rasande fart. Släden gled mjukt över de
mossbevuxna slätterna. Luften var underbart klar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
