Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i morgon eller övermorgon blir isen tjockare och
fryser ihop. Då kan ni nog fara!
De gingo upp på däcket. I stället för vågorna,
som helt nyligen hade dånat runt omkring dem,
omgåvos de nu av en vit slätt. Havet var
fullkomligt tyst.
— Ja, det är illa. Här kan vi få stanna hela
vintern! sade kaptenen bekymrad. Fan vet, vad
det ska betyda! Vem hade kunnat tro, att det
skulle ta en sådan vändning! Jag har en last på
tjugutusen pud. Vad ska jag ta mig till med den
här?
Upprörd gick han in i styrhytten.
Dagen därpå var isen så tjock, att man kunde
gå på den. William förmådde inte vänta längre.
Han beslöt att trots faran och sin svaghet gå till
stranden redan i dag. Åt pojken byggde man ett
slags släde av skidor och en gammal låda.
Kaptenen och två matroser följde med dem. De
gingo försiktigt framåt, höllo jämna avstånd
mellan varandra och undersökte med en stång isens
bärkraft. I den händelse någon skulle råka falla
igenom hade man spänt en lina mellan
allesammans. Här och var måste de gå omkring öppet
vatten från vilket trög, genomskinlig rök steg upp.
Kaptenen kunde icke finna sig i den nya
situationen.
— Ett sånt vansinne! Ett snyggt skämt att bli
infrusen alldeles i närheten av stranden!
brummade han för sig själv. Det är inte två timmars
väg med den allra minsta lilla vindpust. Man kan
ju nästan krypa dit på magen. Och så — tänka
sig! — kan man få stanna här i åtta månader!
William, som gick främst, försökte lugna
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
