Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickar oss hem men tänker själv gå till henne.
Begrips?
— Vi ska förbanne mig... På nytt kokade
vreden upp inom Bujok. Ska vi? Vi två? Vi
klarar honom på ett ögonblick.
Han rusade efter den bortdragande.
— Hallå! Sybunov! Vänta! Vi har något att
prata om!
Sybunov stannade.
— Vad är det?
Utan att yttra ett ord böjde Bujok sig ned,
hoppade på honom från sidan och pressade ihop
hans armar. Under tyngden av hans kropp
störtade Sybunov till marken och trasslade in sig i
sina skidor. Vorobjov störtade också över
honom. När han band händerna på honom med en
rem, sade han lugnt och sakligt:
— Trevligt skämt du tänkt ut, styrman!
Skicka hem oss och själv gå dit. Men vi är inte så
dumma, som du tror! Vi kan också tänka! Nu
kan du ligga här en stund. Vi går dit. Det är
bättre på det viset.
— Ni är visst inte kloka, era odjur! väste
Sybunov rasande. Jag har inte alls tänkt gå dit.
— Det är bra. Håll nu bara käft, annars får du
stryk! skrek Vorobjov till honom.
— Kommer han inte att frysa ihjäl? frågade
Bujok.
— Ha ha! Är du rädd? Vill du inte ta
ansvaret? Måtte fan ta honom! Jag ska inte binda
fötterna på honom. Han kan krypa till fartyget.
Vorobjov tog en av Sybunovs skidor och bröt
sönder den över knäet.
— Så där! Det är liksom litet säkrare. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
