Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hinner han inte dit så fort. Och ingen fryser ihjäl
som går.
Matroserna läto den fängslade styrmannen
ligga och skyndade sig mot stranden.
Några timmar efter Ssemjon lämnade
kaptenen fartyget, och han hade icke mycket hopp om
att komma i tid och avvärja en olycka. Han
skidade så fort han kunde och satte åter och åter
det hindrande geväret rätt. Han hade pälsen
uppknäppt och mössan på nacken för att kunna löpa
bättre. Han åkte i de upptrampade spåren.
Kände ingen trötthet. Hans förmodan, när han var
ombord, att matroserna icke hade kunnat
försona sig med tanken att endast en av dem skulle
givas chansen, hade visat sig riktig. I sista
ögonblicket hade de troligen icke brytt sig om
lottdragningen utan i stället beslutat att gå dit
allesammans för att sedan på ett eller annat sätt
överlista varandra. En sak var åtminstone klar:
med undantag av Jerschov, som dröjt kvar, hade
alla de andra givit sig ut på detta gemena
företag och skulle göra allt för att genomföra det.
Han skulle nog kunna klara sig mot en eller två,
men mot tre var det betydligt svårare.
När kaptenen kom till det ställe, där striden
mellan Bujok och Vorobjov försiggått, stannade
han och betraktade den tilltrampade snön. Och
då han upptäckte blodspår, förstod han att det
försiggått ett slagsmål. Men han kunde icke bli
klok på hur många som deltagit. Han gick bort
till klipphålan, tände en tändsticka och
upptäckte kniven, som låg där. På nytt undersökte han
skid- och fotspåren, och nu kunde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
