Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom alltid. Men denna, där det gällde det egna
ödet, där insatsen var familjens lycka och
välstånd, försatte honom i en mycket ovanlig
stämning. Han kände sin överlägsenhet och lät sig
alltmera ryckas med. Och det föreföll honom,
som om han, likt en improviserande musiker
kunde framkalla vilken ton han än ville.
Vid middagstiden sutto de vid teet och pratade
som vanligt. Under den gångna natten hade en
storm upphört, vilken brutit upp isen på långa
sträckor och rensat upp kusten. Och nu dånade
ett dovt, matt brus från havet.
Mitja kom rusande in i rummet och berättade
med andan i halsen:
— Pappa! På ett isflak inte långt från vår
bukt ligger en valross.
— En valross? frågade fadern tvivlande. Det
har du nog drömt, min lille vän. Det är
naturligtvis en säl.
— Nej, pappa! Det är en valross. Jag har
själv sett det genom kikaren.
William steg upp och tog pälsen på sig.
— Det måste jag gå och se efter. Det kan ju
hända, att det är en valross. Ibland simmar de
på våren ganska långt med isen. Stjepan
Jegoritj, kom, så gå vi och ser efter!
När de kommo till klipputsprånget, blevo alla
övertygade om att pojken hade rätt. Ungefär två
mil från stranden låg en väldig valross på ett
isflak. William såg på Vera och kaptenen. Och
plötsligt fick han en listig idé.
— Stjepan Jegoritj, om ni skulle försöka
hämta hit den! Det vore verkligen ett bra
påhitt! Om ni försiktigt gömmer er bakom
isflaken, kan ni mycket lätt närma er den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
