- Project Runeberg -  Industri-, slöjd- och konstutställningen i Helsingborg 1903. Officiell berättelse /
22

(1904) [MARC] With: Carl Bendix
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hamn och helsingborgarne därifrån köpte spannmål, måste de betala hade
stora och lilla tullen. Sädeshandeln hade vid denna tid aftagit.
Främmande köpmän gjorde uppköp pä herregårdarna. Efter danska kriget voro
borgarne så utarmade, att de icke kunde drifva någon synnerlig haiulcl.
Främmande monopol, landsköp och stränga tullförfattningar tade också
hinder i vägen för densamma. Smålands och Göinge bönder förde stora
partier humle till Danmark och hämtade tillbaka alla slags köpmansvaror.
Andra bönder reste med fläsk och viktualier till järnbruken och togo i
stället järn, som de utprånglade. Få 1730-talet klagades öfver att
skepparn e i Helsingör upphandlade de förnödenheter, som förut hlifvit tagna
från Helsingborg, att den förra staden dref handel med skånska varor,
som lurcndrejades öfver till Danmark, att den skånske bonden ej ville
afyttra viktualier till landets inbyggare, som ledo brist därpå, utan
al-bidade danska uppköpare. »De Danske hafva af vårt lands herrliga
frukter sin besynnerliga fördel och uppkomst.» Präster och arrendatorer
gjorde ingrepp i den borgerliga näringen genom spannmålshandel. Fa
egna båtar och jakter utskeppade de säd till ut- och inrikes orter, och
hämtade tisk från .lutland, för att afyttra den på svenska landsbygden.
Är 17(>8 bestod Helsingborgs handel förnämligast i en obetydlig
utminu-tering af specerier och några grofva varor.

Om öfriga borgerliga yrken under den tid, som föregår det 19:e
seklet, vet man icke mycket. Ett färgeri hade hlifvit anlagdi 1731. År
1705 inskränkte sig Helsingborgs manufakturer till ett bandväfveri, en
lackfabrik och ett tobaksspinneri. År 1707 inrättade excellensen grefve

E. Huuth en lerkärlsfabrik och lade 1700 grunden till ett järngjuteri, som
året därpå blef färdigt. Den första gjutningen skall ha verkställts den
10 dec. 1800. — Vid 19:e seklets början är rörelsen i Helsingborg ännu
obetydlig. Tullinkomsterna hade dock ökats genom tillåtelsen alt förtulla
kolonialvaror och införa brännvin. Sålunda utgjorde tulluppbörden IS 1:2
24.124 r:dr b:co. Stadens befolkning och välstånd tillväxte emellertid till
omkring midten af århundradet långsamt, men säkert. Folkmängden, som
1800 utgjordes af 1.741 mantalsskrifna personer, hade 1850 uppgått till
3,504 och således under 50 år ökats med mer än 100%. Sjöfarten hade,
oaktadt staden 1832 ändtligen fått en af staten bekostad hanm, gått
obetydligt framåt. Ännu 1849 funnos endast 8 »skeppare». Hade stadens
tillväxt under århundradets förra hälft »statt i knut» och endast långsamt
fortskridit, så gick den under dess senare hälft så mycket fortare,
beroende på Ilera gynnsamma förhållanden, som inträdde med mycket korta
mellantider. Under riksdagen 1853 — 54 undergick, som bekant,
tullagstiftningen en genomgripande reform, i det de llesta in- och utförselförbud
upphäfdes. Den 14 mars 1857 afskafiådes Oresundstullen. Sex år senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iskhbg/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free