Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Koranutläggningen i dess primitiva stadium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
utgår från denna läsart, vilken också synes vara den
ursprungliga. De dogmatiska puristerna funno den
dock anstötlig. Gud lovar och hotar i absolut form
oberoende av någon kontraherande part. Förutsätter
man den ömsesidighet, som kan inläggas i formen
wāᶜadnā, lider den gudomliga viljans absoluthet
intrång. På grund av dylika betänkligheter tillkom
korrekturen waᶜadnā, där en annan persons medverkan
är utesluten.
S. 2: 100:
De verser, Vi abrogera eller låta falla i glömska, ersätta
Vi med sådana, som äro bättre eller liknande.
»Det som vi låta falla i glömska», nunsihā, väcker
betänkligheter. Ur synpunkten av den gudomliga
viljans oföränderlighet är detta, att Gud överlämnar
det, Han uppenbarat, åt glömska ett ovärdigare uttryck,
än att en gudomlig lag abrogeras, vilket innebär att
den, ehuru till sin giltighet upphävd, dock ej utplånas
ur minnet, utan i texten får kvarstå som Guds ord.
Dessa betänkligheter framkallade följande varianter:
tansāhā, »som du (Muhammed) skulle råka glömma»,
eller nansa’uhā, »vi uppskjuta det till en senare tid»
utan att definitivt upphäva det. En mängd av
profetens följeslagare och deras efterföljare ävensom
många koranläsare i Kufa och Basra hyllade den
sistnämnda läsarten, och många uttolkare hava lagt
den till grund för sin förklaring. Det är lätt
förståeligt, att då den fromme Saᶜīd b. al-Musajjib
(ᶜ 712) läste nansāhā, »det Vi glömma», förtröt detta
i så hög grad Saᶜd b. Abī Waqqās, att han vid
underrättelsen därom utropade: »Sannerligen,
koranen har icke uppenbarats för al-Musajjib och hans
släkt.»ᶜᶜ
Huru långt den skuggrädsla, som framkallade
dessa puristiska beriktiganden, kunde gå, se vi av
den beĥandling, man underkastat S. 2: 131. Det heter
där om judarne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
