Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den traditionella koranutläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Den traditionella koranutläggningen.
Betraktar man den utomordentligt rika
exegetiska litteraturen i islam, torde man till en början
ha svårt att föreställa sig, att man här har att göra
med en litteratur, som i sin begynnelse icke blott
lämnats utan uppmuntran i de religiösa kretsarne,
utan av de fromma rentav betraktats med avgjord
misstro.
Långt in i det andra århundradet finna vi
exempel på att man icke betraktat sysselsättningen med
tafsīr — det litterära namnet på koranexegesen —
som en allvarlig uppgift och att de fromma med
motvilja och ängslan drogo sig för dess utövande.
Såväl om Qāsim, kalifen Abā Bekrs sonson, som
om Sālim, ᶜUmars sonson, berättas, att de vägrade
att mottaga förklaringar till koranen.ᶜ I
hanbalitiska kretsar omtalas gärna en tilldragelse från
ᶜUmars tid,” som skall visa dennes motvilja mot
grubblerier över dunkla koranutsagor. På hans tid
skall i Medina en viss Ibn Sabīghᶜ ha uvppträtt
och framställt åtskilliga frågor om svåra koranställen.
Kalifen, som ju kallats »spömannen», lät hämta
honom och tilldelade honom med palmkvistar sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
