Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den traditionella koranutläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
hammed b. Djarīr al-Tabarī, (838—923) en av
de största lärde, som islams litteratur under alla tider
har att uppvisa. Den europeiska vetenskapen har
länge känt honom huvudsakligen som den
muhammedanska historieskrivningens fader, genom det
mäktiga historiska verk, som vi nu genom den odödlige
de Goejes och hans medarbetares bemödanden i den
bekanta leydnerupplagan använda som den viktigaste
och mest givande källan till våra studier över
islamhistoriens äldsta epoker. Orientalerna själva med
deras bristande historiska sinne hava för de på
grundvalen av Tabarīs verk uppkomna kompņpilationerna
tidigt låtit det stora klassiska grundverket träda i
bakgrunden och hemfalla åt glömska och mera
uppskattat hans omfattande teologiska arbete. TI själva
verket är hans teologiska produktion rikare än själva
hans jättestora historiska skapelse. Han riktade
hadīth-litteraturen med talrika skrifter; i juridiken
har hans självständiga forskande lett till grundande
av en särskild riktning, den djarīriska, som dock
icke lyckats att hålla sig uppe. Hans arbeten på
detta område hava på obetydliga rester när icke
blivit bevarade. Som förlorad ansågs även tills helt
nyligen hans även för den europeiska vetenskapen
oskattbara teologiska huvudarbete hans
korankommentar. I omdömet om dennas värde äro
muslimiska och västerländska forskare ense: »Om någon»,
säger Abū Hāmid al-Isfarāinī (1015), »företoge
en resa till Kina för att skaffa sig detta verk, vore
det icke för mycket.»»ᶜ »Hade vi detta verk», skriver
Nöldeke år 1860, »så kunde vi undvara alla senare
kommentarer. Men tyvärr synes det vara fullkomligt
förlorat. Det var liksom hans stora historiska arbete
den outtömliga källa, ur vilken eftervärlden öste all
sin vishet.»ᶜᶜ Enstaka fragment, som kommo till
synes, visade att detta omdöme var berättigat. Det
var därför en glädjande överraskning för den
vetenskapliga världen i öster och väster, då vi år 1903
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
