Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Modernismen i Islam och dess korantolkning. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
naturvetenskapliga svårigheterna, skaffa sig de
modernistiska korantolkarne fred för de inkast, som
resas i samhällsordningens intresse mot
inrättningar, vilkas normala giltighet grundas på koranens
förordnanden. Härutinnan har den indiska skolan
gjort ett gott förarbete. Egypterna ha blott haft
att teologiskt fördjupa de impulser, som utgått från
Sejjid Ahmed Bahādur, Ameer ᶜAlī och deras
anhängare.
En av de mest ingripande av hithörande frågor,
där modernismens exegetiska metod kommit till
användning, är frågan om månggiftet. Detta är utan
gensägelse tillåtet och ordnat i koranen; enligt den
allmänt erkända förklaringen av den koranvers (S.
4: 3), som behandlar detta ämne, är antalet äkta
hustrur, som en man på en gång får hava,
begränsat till fyra. Islams apologeter hava visserligen en
lång tid givit sig all möda att ur sociala synpunkter
bemöta de inkast, som man på grund av polygamin
gjort mot det mahammedansba äktenskapets sedliga
värde. Icke desto mindre känna de sig till sist
nödsakade att medge, att en etisk familj och en
uppfostran, som motsvarar sin bestämmelse och sina
uppgifter, blott kunna tänkas på monogamins grund,
och de sträva följaktligen att höja äktenskapet i
islam till den europeiska nivån. Men deras metod
fordrar, att denna deras tendens bringas till
överensstämmelse med koranen, som ju till synes rakt
motsäger den. Det faller dem icke svårt. Det
koranord på vilket man bygger polygamins tillåtlighet (S.
4: 3) lyder:
Och om I frukten att icke kunna öva rättvisa mot de
faderlösa, så tagen Eder hustrur, vilka I finnen för gott, två,
tre eller fyra. Och om I frukten, att I icke kunnen vara
rättvisa mot dem, då (blott) en eller de (slavinnor), I ägen.
Detta är det bästa sättet att icke avvika (från rättvisan).
Månggiftet tillåtes här alltså blott på det villkoret,
att den äkta mannen känner sig karaktärsfast nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
