Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Modernismen i Islam och dess korantolkning. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
och tillika i ekonomiskt avseende så ställd, att han
kan öva lika rättvisa mot flera hustrur och
förebygga uppkommande misshälligheter. Härav drager
Muhammed ᶜAbduh — liksom före honom de indiska
modernisterna — den slutsatsen, att, då det knappast
är tänkbart, att detta villkor kan uppfyllas, bortfaller
tillåtelsen till månggifte. Ja, han går ända därhän
att förklara: »Så Iångt vår erfarenhet når, är
folkuppfostran icke gärna möjlig jämsides med polygami.
Det är därför de tongivande religionslärdes plikt att
studera denna fråga. Isynnerhet åligger detta den
härskande hanefitiska skolans teologer, vilka icke
förneka, att religionen har det allmänna bästa till
mål och att en av dess viktigaste grundsatser är
den att avvända skada och orätt. Om nu en
institution under en viss tid visar sig medföra skadliga
följder, under det att dessa dåliga följder icke
framträtt under en tidigare period, så kan intet tvivel
råda om att det icke är nödvändigt att ändra lagen
och anpassa den efter de närvarande
omständigheterna enligt grundsatsen: »Att avvända det
skadliga är angelägnare än att skaffa det nyttiga.» Av
allt detta följer — slutar muftin — att polygamin
otvivelaktigt är förbjuden (muharram qatᶜᶜ7,
då man har anledning frukta, att om den hlir
rådande, rättvisa icke kan utövas inom familjenᶜ’. Det
är samma resultat till vilket Ameer ᶜAlī och hans
meningsfränder kommit, då de förklara månggiftet
för »absolutely unlawful»,ᶜ en åskådning, som i
Egypten börjar tränga igenom även i kretsar, där
man annars står främmande för de modernistiska
strävandena.ᶜᶜ
Muhammed Abduhs lärjunge, tidskriften Manārs
utgivare, uttalar likaledes den grundsatsen, att »det
är statsöverhuvudets plikt att hindra utövandet av
en tillåtelse, då det är att befara, att detta kunde
medföra skadliga följder, och då det allmänna bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
