Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Modernismen i Islam och dess korantolkning. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
att islam skiljer sig från andra religioner just
därigenom att den försmår eftersägandet och fordrar
bevis och argument, att den lär människorna att
tänka självständigt och att därjämte rådslå (med
sådana som verkligen förstå dessa argument) — de
fordra, att man skall vända tillbaka till bevisen, och
de ogilla förtroendet till detta ’han säger’ och ’det
säges (qāla wa-qīla)’. Jag önskar, att detta ’han
säger betydde ’Gud säger’ och att ’det säges’
avsåge de yttranden, som berättas från profeten. Men
dessa människor mena det som fulān säger och det,
man upprepar efter ᶜallān. Men dessa äro värdelösa
namn, som I och Edra fäder nämnt och vilka Gud
icke förlänat någon makt (S. 53: 23).»ᶜᶜ Och då
det i den följande versen säges till de rättrogna,
att de
icke behöva hysa fruktan och icke sörja,
så försummar han icke tillfället att i dessa ord
utläsa en förkastelse av de inom islam vitt utbredda
vidskepliga föreställningarne och sedvanorna. »Du
ser, att människor, som hylla hedniska tendenser
leva i en oavlåtlig fruktan för ting, som dock icke
kunna ingiva fruktan. De tro på den
hemlighetsfulla makt, som råder överallt, där de se en verkan,
vars orsak de icke kunna förstå. De underkasta sig
bedragare och gycklare och darra för sällsamma
naturfenomen. Se de en komet, så tro de, att
olycka hotar. Sker någon olyckshändelse, som de
genom sitt eget handlingssätt förvållat, så se de
däri en verkan av något helgon. Så ser du dem
sväva i ständig fruktan för kommande tilldragelser;
de ha intet tålamod i olyckan och icke mod att vara
frikostiga då det går dem väl.
Människan är förvisso av naturen tvehågsen; träffar
henne något ont blir hon modlös, träffar henne något gott
blir hon girig (70: 19—21).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
