Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamrater på allra vänskapligaste fot med rövarna.
Man var just sysselsatt med att under skämt och
munterhet äta en delikat skinka, som rövarna,
såsom en särskild uppmärksamhetsgärd, stulit för
sina fångars räkning. De resande förklarade sig
ha funnit en sådan smak i det fria rövarlivet, att
de voro betänkta på att ägna sig däråt i stället
för att återvända till sina respektiva
sysselsättningar. Men nu var det rövarbandets anförare,
som uppträdde som moralist. Han framhöll dem
eftertryckligt det orätta i att vara rövare och det
både mer tillfredsställande och i längden mer
förmånliga i att vara hederlig karl. Hans tal gjorde
intryck. Slutet blev att rövare och resande tågade
arm i arm till närmaste stad, där de mottogos med
entusiasm av befolkningen.»
Medan man ännu skrattade åt denna historia,
stannade tåget med ett häftigt ryck. Kupédörren
öppnades hastigt, och ett par svartmuskiga,
grovlemmade män stucko in sina huvud.
»Se, där har ni edra rövare!» utropade konsuln.
Men de förmenta banditerna slungade endast in
ett par avlånga blecklådor och försvunno därpå.
»A, helvetesmaskiner», utropade fransmannen
glättigt. »Man är då inte så efterbliven i detta
land som jag trodde!»
»Men vad är meningen med de där lådorna»,
frågade Torvald förundrad.
»Meningen, min unge vän, är att värma våra
fötter. Det är det primitiva sätt att uppvärma
kupéerna som brukas i detta primitiva land. Lådorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
