Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monsieur Dumesnil log åt sin vits och fortsatte:
»Nej, Madrid är inte någon typiskt spansk stad,
den är allmänt-europeiskt banal. Men i morgon
tänker jag resa och se något som är bättre: jag
ämnar fara till Toledo.»
»Ni också? Vi ha just tänkt resa dit i morgon!»
»Så mycket bättre! Då får jag sällskap med
er! Om ni tillåter?»
»Med största nöje!»
Följaktligen träffades man nästa morgon vid las
Delicias’ järnvägsstation.
Det var ett tröstlöst dystert landskap man
under den första delen av färden såg utbreda sig
utanför kupéfönstren. Knappast ett träd, sällan
en människoboning, blott vidsträckta svartgrå fält,
där ännu intet grönt strå stuckit upp, och i
fjärran klippiga höjder.
»Jag börjar förstå», yttrade m. Dumesnil, »den
dystra fantasi som karakteriserar så många spanska
målare! Lade ni märke till uppe i museet alla
de ohyggliga tavlorna där martyrer plågas eller
där krymplingar framvisa sina vanskapligheter?
Går man länge och tittar på ett sådant här
landskap, så kan man nog bli fallen för
mardrömmar.»
Men efter en stund blev landskapet mera
omväxlande med dungar av träd här och där — dock
mest olivträd med missmodigt knotiga stammar
och melankoliskt silvergrått lövverk.
Men så syntes Toledo vid horisonten.
De brusto alla ut i ett rop av beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
