Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligga där döda med pannorna krossade som av
klubbslag. Himlen, som välvt sig klar och blå,
när de inträtt i tornet, var nu betäckt av mörka
skyar, stormen tjöt, blixtar ljungade och regnet
föll i strömmar.
Konungen befallde, att den stora järnporten
åter skulle tillslutas. Men det befanns omöjligt;
icke en tum rörde den sig på sina gångjärn, trots
alla ansträngningar. De måste lämna den öppen
och begiva sig hemåt. Och medan de, fulla av
skräck och onda aningar, sprängde framåt mellan
klipporna och över den skummande Tajo, tycktes
det dem som om de genom stormens tjut och det
piskande regnet ännu hörde stridsbullret — liksom
om tornets spökhärar ännu förföljt dem.
Följande dag, då solen åter sken klart, red
konung Rodrigo med sina män än en gång till det
olycksdigra tornet, i avsikt att söka tillsluta dess
järnport. Men då mötte dem ett nytt under. Över
tornet sågs en örn sväva med en brinnande fackla
i sin näbb, facklan föll ned på tornets spets, och
inom ett par ögonblick stod hela byggnaden i
lågor. Och förunderligt var att se huru tornet,
vilket helt var uppbyggt av sten, dock inom en kort
stund så förtärdes av lågorna att blott en hög
aska fanns kvar. Strax kom en flock fåglar
flygande, små och sandfärgade, men så många att
vid fladdrandet av deras vingar askan lyftes som
av en storm och sprid des ut över hela Spaniens
land. Och var en flaga av askan föll ned, där
lämnade den en blodfläck efter sig. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
