Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jo, att hans herre låg där med öppen mun och
brustna ögon och blåvita läppar. Han var död,
dom Diniz, — han hade dött just natten innan
den dag han längtat efter, den dagen då han skulle
triumfera över alla dem som sett ner på honom
och ryckt på axlarna åt honom, då han var en
fattig pojke. Och den mannen, som en gång
hånat och kört bort honom, fick aldrig någonsin
veta, att det var dom Diniz som varit den fattige
lille trashanken. Och ingen människa skulle
någonsin ha vetat om den saken heller, om inte dom
Diniz en dag då han var vid gott lynne, berättat
den historien för min farfarsfarfar, som satt här
och lappade skor, liksom jag gör i dag.
Men dom Diniz’ fattiga släktingar, som nu ärvde
honom och blevo rika, de brydde sig visst inte
om att sätta upp den allra dyrbaraste stenen, ja,
de läto inte ens de andra sitta kvar, de tyckte de
hade bättre användning för dem. Så att det var
bara i några dagar som det här huset var det
präktigaste huset i Lissabon; se’n blev det bara
ett hus som alla främlingar förundra sig över,
sägande som dom Diniz’ grannar: Varför har man
byggt ett hus, som är likt ett piggsvin?»
Alice tackade skoflickaren för hans berättelse
och Torvald och Greta sade också »graças» och
den gamle skoflickaren log vänligt till svar. Och
när de räckte honom några silvermynt, log han
ännu gladare och önskade dem alla tre, att de måtte
bli hundra år gamla och förvärva lika stora
rikedomar som dom Diniz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
