Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt tröttare, allteftersom de fördes längre och
längre in åt bergsbygden.
Efter att ha marscherat ett par timmar, kommo
de till en liten spång, lagd över en klyfta, i vars
djup en bergbäck sorlade. Spången bestod blott
av en smal bräda. Två av rövarna gingo över
den, balanserande med en viss försiktighet; därpå
tecknade en av dem åt Torvald att passera bron
och räckte ut sin hand för att hjälpa honom. Men
Torvald avvisade hjälpen; han var icke ovan att
balansera på både spänger och gärdesgårdar. Och
då han kommit över, stannade han och hjälpte
flickorna över.
Stigen blev nu så smal — slingrande sig fram
emellan stenar och klippstycken — att man icke
kunde tåga fram annat än i gåsmarsch. Främst
gingo två rövare, så kommo de fyra fångarna,
varpå tåget avslöts av de andra båda banditerna.
Torvald vred litet på huvudet för att kasta en
blick på fransmannen, som marscherade närmast
efter honom, och han varsnade i dennes annars så
livliga och muntra ansikte ett uttryck av djup
nedslagenhet. Men icke förr hade Armand
Dumesnil mött Torvalds blick, förrän han påtog sig
sin vanliga sorglösa min och i skämtsam ton
yttrade:
»De äro inte av rätta sorten, de här rövarna!
För det första äro de inte alls pittoreska. Inte ens
en röd gördel ha de om livet! Bara vanlig, tarvlig
sluskighet Och dessutom se de inte gemytliga
ut. Man känner inte den minsta lust att bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
