Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon fortsatte beslutsamt marschen, fastän
det synbarligen gjorde ganska ont.
Solen hade börjat sjunka bakom bergen, då de
kommo in i en trång dal, i vilken syntes en mindre
byggnad, en dunge träd samt ett par hästar, vilka
gingo och betade, tjudrade vid ett av träden.
»Ack, om våra nådiga banditer ville låta oss
övernatta här», suckade Greta.,
Det föreföll verkligen, som om detta vore deras
avsikt.
En av dem, vilken av sina kamrater kallades
José — det var för övrigt den som Greta särskilt
avskydde — lät höra en vissling, som tydligen
var en signal. Dörren till hyddan öppnades, och ut
trädde en halvvuxen pojke samt en gammal kvinna
med häxlik fysionomi, vilka strax kommo emot
rövarna och började en livlig diskussion med dem,
allt under det de kastade granskande blickar på
fångarna, liksom för att undersöka vad de möjligen
skulle kunna vara värda i lösen. Efter ett par
minuters samtal tog den gamla häxan Greta i armen,
gjorde en grimas som tydligen var avsedd att
föreställa ett vänligt leende, och antydde att hon
borde följa med henne. Greta ansåg, att det inte
lönade mödan att opponera sig. José eskorterade
Alice, och så fördes de båda flickorna till stugan,
genom ett smutsigt kök och in i vad som
synbarligen var det enda rummet. Gumman pekade på
ett par stolar och såg ut som om hon vore stolt
över att kunna bjuda på denna lyx. Därpå av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
