Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
om. I hans ansikte visade sig ögonblickligen ett
uttryck av den största förvåning och förskräckelse.
Han grep hastigt gumman i axeln och pekade
bort emot ladan.
Gumman såg ditåt. I nästa ögonblick fick hon
samma förfärade uttryck som Torvald och skrek
av alla krafter: »Fuego!»
Torvald dröjde icke att upprepa hennes rop.
Han behövde nu -icke misstänkas för att kunna
spanska, därför att han ropade så:
»Fuego!» skrek han.
Inom en sekund hade de båda karlarna, som
legat och halvslumrat i gräset ett stycke ifrån
honom, rusat upp.
Den ene av dem slungade en hotande,
misstänksam blick mot Torvald, men den gamla
kvinnan tycktes ögonblickligen ha gjort upp en teori
för huru elden uppkommit.
»Ack, ack», ropade hon, »där borta låg för en
stund sedan den slyngeln Periquito och rökte
en cigarett; han har förstås låtit en gnista falla!»
De båda rövarna tycktes också finna denna
förklaring vara den sannolikaste. De rusade båda
bort till eldhärden, följda av gumman som
skuttade så fort hon förmådde, med vattenämbaret i
hand, vilket skvätte ut det mesta av sitt innehåll
under loppet. Hon vinkade åt Torvald, att han
skulle komma efter och hjälpa till med
eldsläckningen. Men denne underlät att följa uppmaningen.
Han tycktes ännu halvt förlamad av förfäran
och skrek högt två gånger efter varandra: »Fuego!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
