Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
den unga flicka som satt framför honom i
sadeln:
»Nå, Greta, du fick ändå ett spännande äventyr.»
»Ja, tänk så livat», svarade Greta med entusiasm.
Fransmannen, som ej förstod dessa ord vilka
växlats på svenska, uppfångade likväl det tonfall
av munterhet som ljöd i den unga flickans svar.
»Jag tror inte vi behöva befara några
nervattacker av de här damerna efter slutat äventyr», sade
han.
»Dock — ännu återstår en fara», sade Torvald
med plötsligt återkommande allvar. »Om vår vagn
gett sig i väg hem till staden och om folket på
den där lilla posadan är medbrottslingar till
rövarna!»
Alla fingo åter ett ängsligt uttryck.
»Det ligger verkligen inom möjlighetens gräns»,
sade fransmannen. »Åtminstone är det nästan
sannolikt, att kusken begivit sig hemåt.»
»Det tror jag ändå inte», sade plötsligt Alice,
som hittills under hela den farliga ritten suttit tyst.
»Jag var lite ängslig, allt sedan kusken sagt det
där om att här kanske finns rövare, och från den
stunden hade jag helst velat vända, fast jag
skämdes att säga det, då jag såg att ni inte voro rädda
alls. Men när vi begåvo oss av på vår promenad,
gick jag till kusken och sade till honom — vi
upptäckte ju att han förstod en smula franska —:
Vänta på oss här, om vi också skulle dröja, och
för oss säkert hem igen, så ska ni få tio pesetas
i drickspengar. Och jag höll upp ett guldstycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
