Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot fransmannens sällskap. Emellertid begav han
sig genast åt motsatt håll för att inte råka på
dem; de skulle antagligen bli lite generade, och
han var alltför grannlaga för att vilja utsätta dem
därför.
Konsul Werner var under tiden hos
stadsmyndigheterna och gjorde anmälan om gårdagens
överfall. Han hade till hotellvärden yttrat farhågor
för att han skulle i anledning av denna affär bli
förhindrad att — såsom hans mening var —
avresa dagen därpå. Bleve rövarna fasttagna, så
kunde man ju nämligen önska konfrontera dem
med deras f. d. fångar. Men hotellvärden lugnade
honom.
»Naturligtvis bör ni anmäla saken», sade han,
»men inte blir det någon påföljd därav!»
På polisstationen avhörde man konsulns
berättelse med artigt deltagande, men tycktes anse att,
då det hela avlupit jämförelsevis lyckligt — något
som man hjärtligt lyckönskade till — så var det
just intet att göra åt saken. Poliskommissarien
förklarade visserligen, att man sedan någon tid haft
för avsikt att utsända en expedition uppåt bergen
för att söka tillfångataga det band av rövare som
tycktes hålla till där, men när denna expedition
skulle äga rum, låg ännu i vida fältet.
»Det är så svårt att få tag i dem», sade han
beklagande. »De byta ofta om gömställe — i dag
befinna de sig säkerligen inte vid den hydda dit
de förde sina fångar i går. Och ingen vill eller
törs vittna mot dem. Och om en skara soldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
