Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När konsul Werner kom upp till Hills, fann
han där Torvald och Greta väntande i andlös
spänning. Första blick på konsulns belåtna ansikte
sade dem, att allt gått bra.
»Hurra», ropade de båda två, i det de sprungo
emot honom.
Och då de fått höra huru allt tillgått, utropade
Greta segerstolt:
»Sade jag inte det, att det skulle gå med
mutor! Ser du det, Torvald, att det blev ändå jag
som hittade på hur Bengt skulle bli fri!»
Bengt var fri, hade genom konsul Werners
försorg fått en omgång nya kläder och hade
dessutom fått löfte, att man skulle med första möjliga
skaffa honom plats på ett fartyg, som ginge norrut,
så att han kunde komma hem till Sverige och
hälsa på sin mor, innan han begåve sig ut på nya
färder. Nu gick han på Lissabons gator, skinande
glad, med Torvald på ena och Greta på andra
sidan, båda ivriga att visa honom stadens
märkvärdigheter, av vilka han inte hunnit se någonting
före den olyckliga kvällen på baiucan.
»Har du skrivit till din mor än», frågade Torvald.
Nej, det hade Bengt inte gjort. Men han
medgav, att han borde göra det.
»Se, här finns det ju vykort», sade han.
Och de gingo in i en bokhandel, där Bengt med
omsorg utvalde ett kort som föreställde Lissabon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
