Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI.
Det var sista aftonen i Lissabon. Hos Hills
var avskedsmiddag för de svenska vännerna.
Efter middagen sjöng Alice några engelska visor.
Då hon slutat, sade hon till Greta:
»Nu skall du låta oss höra svenska sånger.»
»Jag kan ingenting», sade Greta. »Utom ’Du
gamla, du fria’.»
»Nå, så sjung den då!»
»Om Torvald sjunger med!»
Ja, Torvald lovade att sjunga med. Och så
stämde de upp.
Det var underbart, tänkte Torvald,; hur bilden
av hans land vid dessa toner steg upp inför
honom. Det var som om den med ens strömmat
emot honom, tjusningen av den svenska våren:
de vita björkarna, de ljusa nätterna, det gröna
dunklet i hagarna, trastens sång mellan susande,
rödstammiga furor. Och då han sjöng de sista
orden, stego honom tårarna ofrivilligt i ögonen;
ja, han ville leva och dö i sitt land, han längtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
