Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1820—1840-talens familje- och umgängeslif, men
framför allt ur det Geijerska hemmets inre historia, där
husfadern själf visserligen icke alltid spelar den mest
framträdande rollen men dock alltid utgör den medelpunkt
kring hvilken allting rör sig — hemmets värmande och
lifgifvande hjärta. Till människan Erik Gustaf Geijers
karaktäristik torde dessa bilder kanske kunna foga ännu
ett och annat malande smådrag, äfven om de ej skulle
ha synnerligen mycket nytt att meddela om forskaren
och häfdatecknaren. I ett afseende kunna dock dessa
familjehågkomster onekligen fylla ett visst tomrum i
den eljest så mångsidiga och uttömmande
Geijer-litteraturen. Geijers biografer — äfven de hvilka eljest
med ytterlig omsorg tillvaratagit minsta enskildhet som
kunnat göra den af dem framställda bilden mera åskådlig
och helgjuten — skildra i allmänhet de tre à fyra sista
åren af hans lif så flyktigt och summariskt att läsningen
endast kvarlämnar ett smärtsamt intryck af aftagande
krafter och minskad arbetsförmåga, af skilsmässa och
afsked. Det förefaller nästan som om hans
minnestecknare, efter att steg för steg hafva följt honom och i
detalj skildrat hans bana, alltifrån de lyckliga
barndomsåren, genom ungdomens strider och mannaålderns segrar,
ända till den börjande ålderdomens gräns, med ens
förstummades vid åsynen af den öppna graf som plötsligt
skymtar på afstånd och vid hvilken vägen — mänskligt
taladt, alltför tidigt — slutar. Och man undrar ej
därpå. Hvem kan dröja vid lifvets alla hvardagligheter,
de må nu kallas fröjder eller sorger, med denna syn
för ögonen! — Hvem ger sig tid att granska
sandkornens färg då man ser att timglaset, som mäter
oåterkalleliga sekunder, snart är utrunnet! — Man förstår
så väl denna känsla och äfven ur rent konstnärlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
