Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synpunkt om man så får säga — är den fullt berättigad.
Minnestecknaren har i det närmaste fullgjort sitt värf;
det lifsverk han velat skildra är så godt som afslutadt
— allt som rymmes inom det knappt tillmätta stycke
tid som återstår förefaller honom oväsentligt och han
sammanfattar det i några korta meningar, några
allmänna hufvuddrag, innan han stannar för att en stund
med vördnad och rörelse dröja vid en dödsbädd,
omstrålad af sällsynt frid och skönhet. Och läsaren ger
honom rätt. Hvarje föregående, alltför omständlig
skildring af hvardagsförhållanden, hvardagsfröjder och
hvardagsbekymmer skulle endast splittra intresset och
försvaga det gripande och upplyftande intrycket af detta
vackra slut på en rik och vacker lefnad.
För totalbilden af Geijers lif och personlighet torde
en sådan skildring ej heller vara oundgänglig och i
de större lefnadsteckningar hvilka hufvudsakligen
uppehålla sig vid den del af hans vetenskapliga och politiska
lifsgärning som tillhörde offentligheten, har den saklöst
kunnat utlämnas. De sista lefnadsårens historia faller
med få undantag hufvudsakligen inom privatlifvets
område och kan endast äga intresse för dem som i Erik
Gustaf Geijer älska och vörda något mer än ett stort
namn. Men för Geijer själf och hans närmaste voro
emellertid dessa år tillräckligt händelserika och uppfyllda
af såväl nya erfarenheter som nya intressen och nya
glädjeämnen, för att kanske förtjäna sin egen historia.
De upprepade sjukdomsanfall som vid denna tid började
tyda på en allvarligt rubbad hälsa, fyllde visserligen
hans närmaste med oro — så länge de varade. Men
den otroliga spänstighet hvarmed han alltid åter hämtade
sig gjorde att man snart åter glömde sin ängslan och
endast gladde sig åt tillfrisknandet. Det skymningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
