Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu denna sommar gjort, på rosorna som hon
planterat för att de skulle påminna föräldrarna om henne då
hon själf dragit bort till ett annat hem, som väntade
henne, på fruktträden, som blommat så hvitt och
rosenrödt om våren och skördats med så mycken stolthet om
hösten, på den väldiga gamla syrenhäcken i hvars
doftande skugga Anna-Lisa så gärna dukat sitt kaffebord
och där han själf så ofta setat med sin bok och tänkt
så många tankar. Han såg för sig de gamla låga rummen,
fulla af värme och hemtrefnad och ljusa goda minnen.
Det lyste intet ljus där nere ännu; Anna-Lisa hade icke
tändt sin lampa. Säkert sutto hon och Agnes just nu
tillsammans, som de brukade göra sådana
månskenskvällar, vid fönstret i hörnrummet med den stora
utsikten öfver Slottet, staden och slätten. Han visste hur
kär den utsikten var dem och med huru många
hågkomster den var förbunden. Hvad hade de icke allt
tillsammans genomlefvat just i det rummet! — För dem
alla hade det gamla huset just under de sista,
händelserika åren blifvit som en del af deras eget lif, deras
innersta personlighet — det skulle göra ondt att slita
sig därifrån. Men nu hade han fattat sitt beslut och
det måste vara oryggligt. Jag föreställer mig att det
var med något af den känsla hvarmed man aflägger ett
heligt bindande löfte som han genast vid hemkomsten
tog den gamla boken ur lådan, skref och strök under
med kraftiga drag:
»Beslutat...»
Sedan gick han att uppsöka de båda kära, för hvilka
han icke hade några hemligheter — hustru och dotter.
Han fann dem där han väntat att finna dem, i det
rum som framför alla andra i huset var fru Anna-Lisas
eget — det månljusa hörnrummet, som sedan varit vittne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
