Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfinna och helt förstå hvarandra. Han såg dem så
tydligt för sig allesammans i denna stund, i de kända
kära omgifningarna, som så länge utgjort bakgrunden
för hans både inre och yttre lif. Med blicken följde
han gata efter gata och hvarhelst han dröjde blefvo
de gamla tegeltaken genomskinliga för hans inre syn;
han såg in i hem och hjärtan. Just nu tändes nog
hos Malla Silfverstolpe lampan på klaffbordet framför
den långa empiresoffan mellan bokhyllorna, där Amalia
von Helvig setat, smärt och hvitklädd, med den
himmelsblå långschalen draperad öfver de vackra axlarna, då han
första gången såg henne, och kring hvilken den vänkrets
som bevarade hennes minne sedan så ofta samlats till
oförgätliga högtidsstunder... Där borta, i det gula huset
vid Kungsängsgatan, satte sig Atterbom till kvällsbordet,
omgifven af lingula lockhufvuden och himmelsblå ögon,
ljusa och barnafromma som hans egna... Där, i sin
prydliga ungkarlsvåning vid Järnbrogatan, satt lilla
Schröder redan flitig vid sina båda ljus under den gröna
skärmen, med skrifbordet fullt af välordnade anteckningar
och manuskript... Där... och där... Han gick i
tankarna ur hus i hus, tryckte allas händer, äfven de som
på sistone endast mött honom med kyla — tackade och
sade farväl. Egentligen fanns det icke en bland dem
alla som icke i grunden var honom kär, icke en med
hvilken han icke hade något dyrbart minne gemensamt.
Till sist stannade hans blick vid hemmet, den gamla
gården som låg där så landtlig och trygg, så vänlig
och månbelyst mellan sina lummiga träd i hörnet vid
Carolina. Den gården var hans egen; detta stycke jord
tillhörde honom och han älskade det som endast den
födde landtbon kan älska den egna torfvan. Han tänkte
på trädgården, på de nya anläggningar som hans Agnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
