- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
80

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Fredrika Bremer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

FREDRIKA BREMER

För oss äro dessa tankar så välkända att de nästan
synas banala. Men ännu för sjuttio år sedan kunde de
endast uttalas af en siares röst. Af Fredrika Bremer
uppfattades de så. De utöfvade på hennes utveckling
och riktningen af hennes lifsverk det starkaste inflytande
och det är på dessa och liknande ord hon tänker,
då hon några år senare skrifver till Geijer att studiet af
stjärnhimmelns under, hvari hon just då fördjupat sig,
»kallat till lifligare lif äfven de konstellationer som hvälfva
sig inom henne på tankens himmel... de som gått ned,
de som nu uppgå... de eviga,» tillägger hon, »om
hvilka ingen skrifver, hvilka ingen tyder
såsom du...!» — 1 detta lifvet, såväl som bortom
grafven, säger hon sig troget vilja lyssna till hans
»tydning af de eviga gåtorna». Under de sjutton år
som hon öfverlefde honom, skulle det också blifva
henne förunnadt att föra många af hans tankar
vidare och göra dem praktiskt fruktbärande på ett sätt
hvarom väl ingen af dem under hans lifstid kunnat
drömma.

Det var otvifvelaktigt en lycka för Geijer att han
just under dessa år, då den andliga atmosfären i Uppsala
ej för honom kunde kännas annat än tryckande, så
ofta af offentliga värf liksom för enskilda forskningar
tvangs till längre uppehåll i Stockholm. Visserligen
längtade han alltid »hem» — sällskapslifvet, i ytterligare
mening, roade honom ej, och de politiska företeelserna
voro i det stora hela för honom föga glädjande; men
han befann sig obestridligen väl af att röra sig i större
förhållanden och han fick därunder tillfälle att lära känna
många verkligt frisinnade, ädla och själfständiga
människor, som förut hållit sig på afstånd från honom och
ej kunnat förstå hans ståndpunkt. 1 los Fredrika Bremer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free