Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Adolf Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ADOI.r LINDBLAD
förstånd som störde deras förhållande till hvarandra,
dock alltid var och blef den som han i sitt hjärta höll
kärast och minst kunde undvara. På dem kunde med
allt fog tillämpas Geijers egna ord, att
Litet gnabb ibland, skadar aldrig grand
om blott man älskar hvarann! —
De grälade i själfva verket ofta och våldsamt — om
politik, om estetik, om Almqvist, om allt i himmel och
på jord — sade hvarandra, med å ömse sidor
karaktäristisk öfverdrift, de bittraste »sanningar», skildes som
ovänner, men glömde med lika karaktäristisk lätthet det
hela och träffades snart åter som de bästa vänner, samt
förstodo hvarandra i grunden alltid, med
konstnärsnaturers hemlighetsfulla, af all logik obundna frimureri. 1
Geijers lif, liksom i hans hem, af hvilket Adolf Lindblad
under studentåren varit en medlem, intog, kan man
väl säga, den själfsvåldigt, oberäknelige, men alltid
intagande och genialiske musikern allt ifrån första
bekantskapen en afhållen och en smula bortskämd yngre
broders plats. Hvad som förenade dem var vida väsentligare
än alla tillfälliga meningsskiljaktigheter, och den värld
de ägde gemensamt — musikens — låg, om ej precis
»j e n s e i t s von G ut u n d Bose m», dock oändligt
långt bortom och öfver dagspolitikens och
dagslitteraturens dammiga allfarväg. Intet kan vara mera
karaktäristiskt för deras inbördes förhållande än Fredrika
Bremers förut anförda skildring af huru Lindblad, efter
att hafva grundligt utöst sig i »allt möjligt både kvickt
och orimligt ovett» öfver Geijer, plötsligt gripes af ånger
och hufvudstupa reser till Uppsala för att personligen
»bigta sig» för honom, samt återkommer — icke politiskt
omvänd, men »helt vek» efter beröringen med vännens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
