Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Ava Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A VA WRANGEL
hon icke egentligen någon skönhet, men »excess i
vern en t distinguée», med ett förnämt, intressant
rasansikte — Törneros talar om de »starka Wrangelska
familjedragen, sådana de visa sig på de nära
tvåhundraåriga porträtten på Skokloster» — präktigt blondt hår,
hvit hy, kloka och allvarliga mörkblå ögon under starkt
tecknade ögonbryn och en elegant figur, som hon förde
med fulländadt behag. Öfver hela hennes väsen låg
något reserveradt, stilla och harmoniskt, som verkade
välgörande i motsats till de båda »små gummornas»
dramatiskt demonstrativa liflighet; men hon kunde icke
dess mindre, försäkrar Agnes Geijer, »skratta som ingen
annan» och bättre än de flesta uppskatta ett godt skämt.
Då hon på Fredagsaftnarna presiderade vid det stora
blåhvita ostindiska porslinsbordet, där teet serverades,
föreföll hon som den »förkroppsligade husligheten och
hemtrefnaden»; det var också hon som åt alla husliga
anordningar gaf den prägel af prydlighet och elegans
som den lilla öfverstinnan älskade, men, karaktäristiskt
nog, ej själf hade nog smak och händighet att
åstadkomma — men hennes mest betydande insats i
sällskapslifvet låg dock på ett annat område: musikens. Redan
modern hade varit en enligt sin tids fordringar mycket
framstående sångerska — hon var t. o. m. agrée vid
Musikaliska Akademien — och fröken Avas härliga
stämma hade under hennes öfverinseende från början
fått en fullt konstnärlig utbildning, understödd af en
fin och djup, äkta musikalisk uppfattning, som höjde
hennes sång till något vida öfver de vanliga
salongsprestationernas nivå. För mången var i själfva verket
»Fredagsaftnarnas» skönaste högtidsstund den då
läsningen var öfverstökad, supén förtärd och man fick
samlas kring pianot och höra Ava sjunga — stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
