Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »De små Knösarne»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DE SMÅ KNÖS ARNE»
121
ackompanjerad af Geijer, någon gång af Lindblad, men
oftast af sig själf. Endast den som själf hört dessa toner
ljuda, säger Tekla Knös, kan förstå »den förtrollning
hvarmed de fängslade gamla och unga» — ja, äfven de
minst musikaliska, ty tack vare det fulländade
föredraget blef hvarje sång till ett poem, hvars innersta
skönhet framträdde såsom förklarad och gick rakt till
hjärtat... »Mången gång, då förut ofta hörda ord så
sjöngos, var det som om poesiens ande, den förut
slumrande, med ens slagit upp sina himmelsblå ögon,
lyft sina vingar och sett dig in i själen»... Avas sång
var med ett ord det källsprång som bevarade
Fredags-societeten från den något pretiösa torka som lätt kommer
att vidlåda hvarje ensidigt »litterärt» kotteri. Senare fick
kretsen ännu en sångerska, lika själfull och konstnärlig
men kanske ännu mera poetisk och intagande, i den
åtskilliga år yngre Agnes Geijer — men till henne
återkomma vi, sedan vi hunnit göra oss tillräckligt förtroliga
med de vänner som bildade ramen kring hennes ljusa
ungdom och på samma gång bakgrunden till det
Geijer-ska hemmets sällsynt lyckliga familjelif.
Intet namn nämnes i de samtida dokumenten oftare
eller med varmare klang än »de små Knösarnas», Alida
och Thekla, och som två luftiga skämtets, glädjens och
poesiens genier sväfva deras intagande gestalter genom
alla skildringar af improviserade fester, utklädningar,
maskeradupptåg och dramatiska tillställningar af alla slag
på hvilka dessa dokument öfverflöda. I denna lika
mycket af solida borgerliga dygder som allvarliga
intellektuella intressen utmärkta omgifning verka de nästan
som varelser från en annan värld — och det är nog
ingen tillfällighet att Atterbom just åt Undinen,
vattnets skiftande, tjusande, fantastiska elementärande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
