Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Underbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
UNDERBARNET
himmelsblå ögonen strålade med allt klarare och mera
stjärnliknande glans i det lilla oregelbundna,
uttrycksfulla ansiktet, som ingen mer tänkte på att kalla fult,
om det också icke efter konstens stränga regler kunde
kallas vackert. Hon växte upp som hela
umgängeskretsens skötebarn — en liten graciös, lekfull elfva, full
af upptåg och skälmeri, sprittande af lif och munterhet,
tnen på samma gång med en viss prägel af lustig
förnumstighet öfver sin lilla person: — man kände sin
värdighet som husets enda dotter och mammas sällskap,
hjälp och förtrogna från tidigaste år. I afseende på
begåfning var hon åtminstone i föräldrarnas ögon ett
underbarn. Hon läste rent redan vid fem års ålder
och då hon var åtta, skref Geijer till Tegnér att »flickan
Agnes visst fått hufvud för dem alla, ehuru jag ju
ej har att klaga på gossarna». I sina efterlämnade
anteckningar berättar Anna-Lisa Geijer: »... Agnes’ stora
musikaliska begåfning gladde och fägnade hennes far
öfver allt annat och blef ock hans sista dagars ljufvaste
förströelse. Hos henne tyckte han sig finna många
likheter med sig själf... Hennes behändighet och lätthet
att lära var för oss föräldrar en stor glädje. Då jag
skulle lära henne läsa, gick det fort till min förvåning;
det föreföll mig ofta nästan som om en osynlig genius
tillhviskat henne hvad hon skulle svara... Ofta kunde
hon genast på morgonen, utan föregången öfverläsning,
ge fullt riktigt besked om sådant som hon ej vetat på
aftonen och som jag då endast antydt.. . Alfred,* som
äfven hade godt hufvud och ej svårt för att läsa,
utvecklade sig dock långsammare. Då jag i hennes närvaro
skulle förhöra hans läxor, sufflerade hon honom alltid.
Detta retade och nedstämde honom, hvarför hon be-
* Den två år äldre brodern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
