Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Den lilla gnistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LILLA GNISTAN
137
falides gå in i rummet bredvid och förbjöds att säga
hvad han skulle svara. Men detta var för henne
oemotståndligt. För hvarje ord, på hvilket han stapplade och
ej kunde svara, stack hon blixtsnabbt in sitt lilla ljusa
hufvud genom dörren och utropade med hög röst det
rätta...»
... »Gud gifve jag kunde hoppas att min lilla
gnista en gång kunde komma att lysa med lika vackert
sken!» utbrast fru Anna-Lisa, med tanke på sin tvååriga
Agnes, sedan hon afslutat en hänförd beskrifning på
den gamla vännen Cilla Tranchells förtjusande dotter,
Sophie Wærn, gift med Olof Nordenfeldt — »så
älskvärd, så vettig och behaglig, så lagom, så riktigt allt
hvad jag tycker att en idealisk kvinna bör vara!»...
Hennes önskan gick i fullbordan; den lilla gnistan, vårdad
af kärleksfulla händer, brann för hvarje år med allt
klarare låga och spred allt mera ljus och värme
omkring sig, och äfven hos henne fanns alltid ett visst
välgörande lagom, som höll de många rika
naturgåf-vorna i lycklig och harmonisk jämvikt. Som fullvuxen
ung flicka var Agnes Geijer, enligt alla samtidas
vittnesbörd, en sällsynt intagande företeelse, rikt utrustad med
just de, icke lätt definierbara egenskaper, som bidraga
att göra en ung varelse till en själfskrifven medelpunkt
för de jämnåriga som samlas kring henne.
Någon har skrifvit om »den svärmiska beundran
som Upsala studenter egnade Geijers dotter». Denna
outtalade hyllning låg så att säga ständigt i luften
omkring henne och gaf henne, utan att hon själf gjorde
sig reda därför, något af en ung prinsessas trygga och
glada säkerhet i umgänget med de oräkneliga unga inän
hvilka som hvardagsgäster ständigt gingo ut och in i
det gamla huset vid Öfre Slottsgatan. Själf tog hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
