Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Studentsvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTSVÄRMER!
den knappast åt sig och hennes personliga fåfänga
hämtade ingen näring därur, snarare motsatsen; det föreföll
henne som den naturligaste sak i världen att Erik Gustaf
Geijers dotter i många afseenden behandlades som en
undantagsvarelse. . .. »Alla människor äro så goda mot
mig för pappas skull,» skrifver hon en gång nästan
vemodigt. »Det är ju så roligt — tnen ack! — ännu
roligare vore om någon någon gäng tyckte om mig bara
för min egen skull!» — Lyckligast för henne var nog
att hon uppfattade saken så, ty den myckna rökelsen
kunde lätt hafva förvirrat ett starkare hufvud än hennes.
Natt efter natt klingade serenaderna under hennes
gafvel-fönster, hennes dansprogram var fulltecknadt flera dagar
i förväg, och då hon en gång deltog i en
välgörenhetskonsert, anordnad af stadens mest eminenta musikaliska
förmågor, skyndade en mera välvillig än taktfull signatur
att i stadens tidning förhärliga ej blott hennes sång,
utan äfven hennes »figur, drägt och grace» på de öfriga
medverkandes bekostnad, därigenom framkallande en
långvarig och amper tidningspolemik, allt annat än
angenäm för det oskyldiga föremålet. Stundom tog sig den
ungdomliga hänförelsen ännu mera burschikosa och
drastiska uttryck. Sålunda har ett ögonvittne berättat
huru det vid en af tidens obligatoriska »brudvisningar»
pa ett bröllop i en af stadens förnämligare familjer höll
på att bli stort spektakel, då de ovanligt manstarkt
församlade studenterna, hvilkas skönhetskraf ej funnit sig
tillfredsställd t af den väl arrangerade gruppen af brud
och brudtärnor med uppvaktande, kandelaberbärande
marskalkar, plötsligt, efter åtskilliga mera dämpade, men
bitande anmärkningar, gåfvo sina känslor luft i ett
samfälldt skrän: — »Undan med er allihop! — Vi vill se
på Agnes!!» — hvarefter endast ett kraftigt inskridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
