Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 04
Il FM KOMSTEN
vida Vänern med I.eckös hägrande hvita sagoslott i fonden
den utsikt som är honom kärast i världen — för
att skrifva till sin »Hjärtans Lilja» i Uppsala och
meddela henne nyheter som visst ej kunna kallas
oblan-dadt goda, men hvilka han dock hoppas måtte lugno
hennes värsta oro. Han skrifver:
». . . I går vid middagstiden kom jag hit med hjärtat
fullt af undran och ängslan för mitt emottagande. Det skedde
dock med öppna armar af alla — men stor var mammas
och syster Evas rörelse — jag kände dem darra då jag tryckte
dem i min famn. Både de och pappa voro dock vänliga och
glada, vida mer än jag vågat hoppas . . .»
Han har redan, berättar han vidare, haft ett långt
samtal med mor och syster om sina förhållanden och
framtidsplaner; men då han därvid framkastar tanken
på att möjligen lämna ämbetsmannabanan — »eller rättare,
aldrig beträda den», utan i stället ägna sig åt
landtbruket, för att som godsägare, under en verksamhet
till hvilken han både af natur och uppfostran känner
sig dragen, så mycket fortare kunna bereda ett hem
åt sin Agnes, besvär honom grefvinnan Marie Charlotte
förfärad att för Guds skull ej nämna något sådant för
fadern — »han skulle bli alldeles utom sig» och all
julglädje förstörd. Han ger henne det önskade löftet, men
med tungt hjärta. Till gengäld lofvar honom mor och
syster att åtminstone vilja hålla af hans trolofvade...
»Jag är viss att de gjorde det af uppriktigt hjärta —
men ännu fattas mycket innan allt blir som det borde
vara...» »Vi måste försöka, min Agnes,» tillägger han,
»att vara tåliga och ödmjuka — och framförallt bedja
Qud oin en rätt god och stark vilja!» Med
fadern har han ännu icke lyckats att få tala — hans
tid är så upptagen och han tyckes »äfven själf vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
