- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
203

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Julen i Uppsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

|l/l.EN I 1’PPSAI.A

203

Men ibland’— ibland öfverfalles jag af en ängslan att jag
.indA aldrig skall kunna förtjena eller vinna deras tillgifvenhet,
|ag har ju ej mer än ett älskande hjärta att lägga i vågskålen
mot alla fördomar — ej börd — ej skönhet — ej rikedom
-och — ganska litet förstånd —!» . . .

Med något forcerad liflighet beskrifver hon sedan
huru julhelgen firats i hemmet. Julen har varit »treflig
och rolig inomhus», med många gäster, ej blott de båda
bröderna från Stockholm utan äfven Uno Troili och ett
par andra manliga släktingar samt den outtröttlige
anekdotberättaren — »Skrattets Fader», som Ulla Heland
kallar honom — morbror Knut Lilljebjörn, som varit vid ett
briljant lynne, »narrat lilla pappa att nästan skratta sig
sjuk och spelt upp ungherrarna så de varit som galna
emellanåt. . .» Äfven på åtskilliga julbjudningar ha de
varit och äfven haft främmande själfva — men roligast
är det dock då de få vara ensamma hemma, ty, tillägger
hon med en suck — »jag vet inte hvilken fläkt af
tråkighet som i år genomgått dessa större tillställningar.»
Allt har varit sig likt, samma människor och samma
nöjen som vanligt, men midt under nigarpolska,
kvarndans, väfva vadmal, bouts-rimées och charades-en-action
har hon oupphörligt måst tänka på Tiecks yttrande:
Die Leiden des Lebens, die känn ich wohl ertragen,
aber die Freud en des Lebens, die sinel manchmal
unerträglich !» .. .

Allt har varit sig likt — men hjärtat är icke så
lätt som förr och glädjen har mistat sin krydda då
\dolf icke är med . . . Medan hon skrifver har klockan
hunnit bli ett på nyårsmorgonen 1844 och det är tid att
sluta.

»...Således har jag nu att önska dig ett godt nytt år!

Hälsa, frid och fröjd, min käraste älskade —! Med vemod och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free