Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - En ömtålig uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖMTÅLIG UPPGIFT
233
lika väl som hans fel och svagheter, som han beundrat,
äfven då de voro af olika tankar, och hvars betydelse
för det folk som i honom sett sin räddare på
undergångens brant man nu nästan börjat glömma, därför
att åttioåringens blick ej varit lika skarp och
genomträngande i afseende på tidens nya kraf som
fyrtiosex-aringens varit det under helt andra förhållanden. Ingen
hade ju insett detta klarare än Geijer, som icke ens
af hänsyn till den kunglige vännen låtit af hålla sig från
att öppet ställa sig i oppositionens led; men icke ens
detta hade på allvar kunnat rubba den tillgifvenhet och
det djupa ömsesidiga förtroende som förenade dem.
De förstodo hvarandra i grunden alltid trots alla
meningsskiljaktigheter, i det de ömsesidigt trodde på hvarandras
ädla uppsåt och goda vilja, — och för Geijer var detta
tillfälle, att under det obligatoriska lofprisandet af den
aflidne monarken äfven göra människan Carl
Johan bättre förstådd af den stora mängden, högst
välkommet. Men uppgiften var på samma gång mer än
vanligt ömtålig och ansvarsfull. Själf hade han, som
sagdt, med den varmaste personliga tillgifvenhet varit
fästad vid den gamle kungen, hvars betydelse för Sverige
och dess folk historikern Geijer bättre än de flesta
kunde öfverskåda. Men för den furste som nu, redan
en medelålders man, bestigit tronen, hade han äfven,
alltifrån den stund då den unge arfprinsen Oscar först
för tjugufem år sedan bevistade hans föreläsningar, hyst
en verkligt faderlig kärlek. I honom såg han framtiden,
sådan han helst ville se den, och i tronföljarens
»frisinnade idéer», hvarom det i vissa kretsar nästan hörde
till goda tonen att tala med en axelryckning, ett löfte om
förverkligande af allt hvad han själf hoppades för
fäderneslandet. Att styra rätt kurs mellan det förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
