Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Anna-Lisa berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA-I.ISA BERÄTTAR
239
tv nu för tiden är Ivan ofta så tankspridd att han
glömmer att äta om man inte håller efter honom en
smula. Också i kväll sitter han till en början tyst,
»alldeles bortkommen i sina penséer», och de båda kvinnor
som älska honom akta sig väl för att störa honom genom
tilltal och frågor. Agnes berättar halfhögt för modern
om Adolfs sista bref, huru han sagt sig höra till
»malcon-tenterna» under den nya regeringen, emedan det »nu
är ännu tråkigare» i Stockholm, då man icke ens får
gå på spektaklet eller höra musik. Men bra lycklig
ändå var han ju som strax före kungens död kom på
Nagels konsert och fick höra Beethovens härliga
Sin-fonia Eroica! — Agnes har just skrifvit och sagt honom
att hon önskar de ville spela Sorgmarschen »vid en
Hjältes död» ur Eroican på den gamle kungens
begrafning i stället för det »Någonting» som »stackars
Berwald nu skall vara tvungen att underdånigst sätta ihop».
Ty en verklig hjälte var dock Carl Johan ... Och fru
Anna-Lisa börjar berätta om sina ungdomsminnen —
om allt vackert hon som ung flicka hört om den ädle
och tappre marskalk Bernadotte af de svenska officerarna
som varit hans fångar och aldrig kunde glömma hans
storsinta ädelmod — om hur trofast han varit i vänskap
och hur gifmild och hjälpsam, fastän han så ofta
anklagats för snålhet och endast mötts af otack. Hur
många finnas ej som endast se de små sidorna hos en
stor personlighet! — Nu tänker man endast på honom
som en gammal gubbe, som nästan öfverlefvat sig själf;
— men den som sett honom då, när han först kom hit,
och ännu många år senare, den vet hur en kung och
en hjälte bör se ut. Bara de ögonen — ! — Och
så detta, som Anna-Lisa alltid funnit så »vemodigt»:
att han var för gammal då han kom till Sverige för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
