Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Sinfonia eroica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
SINFONIA EROICA
att någonsin riktigt lära sig svenska. Hur ensam har
han ändå icke varit, midt i all ståten! — Hofvet och
societeten har ju talat franska — men till folket har
han, som kunde tala så hänförande på sitt eget språk,
ändå aldrig fått tala riktigt ur sitt hjärta på ett språk som
de förstått. Intet under om han ofta blifvit missförstådd
kanske kunde mycket eljest varit annorlunda! —
Så hviska mor och dotter sakta med hvarandra —
Agnes antecknar sedan samtalet — utan att Geijer gifvit
något synligt tecken att han hört ett ord däraf. Men
då han rest sig från bordet går han bort till pianot
och sätter sig att preludiera; och ur tongångar och
ackorder växer småningom fram något mäktigt,
majestätiskt, outsägligt gripande — Sorgmarschen vid en
Hjältes bår, ur Sinfonia Eroica... Agnes’ tårar flyta
strida och hon flyr brådstörtadt in i skymningen, till
den lilla sängkammarsoffan, för att där gråta ut
outsägliga känslor; dit kommer äfven fru Anna-Lisa och dit
kommer till sist också Geijer, »god och söt öfver all
beskrifning som vanligt»... Musiken har lättat hans
hjärta och midt emellan sina kära, med Agnes’ hufvud
mot sin axel och Anna-Lisas trofasta hand i sin
berättar han om sin aftonpromenad och allt hvad han
därunder kommit att tänka på. Det blir ett rikt
tankeutbyte och en afton som Agnes aldrig kommer att
glömma... ännu många år därefter kan hon berätta
därom. Men dä Geijer åter sitter vid sitt skrifbord
skyndar han att på papperet fästa tankar och
stämningar som sedan, iklädda den akademiska vältalighetens
styfvare skrud, skola finna en plats i minnestalet öfver
den monark som midt under bitterheten och
förvirringen öfver Geijers »öfvergång till oppositionen» ej
kunde finna annat uttryck för sin smärta än de mänskligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
