Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Ungdomlig själfkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 UNGDOMLIG SJÄLFKÄNSLA
att resan måtte inställas, såsom mindre lämplig under
den rådande landssorgen. Hälsningen framfördes till
kuratorerna, upplästes af dem i Geijers egen skriftliga
sammanfattning för nationerna och togs vederbörligen
till protokollet. Den medförde emellertid alldeles motsatt
verkan mot den åsyftade. Förbittringen öfver Geijers
»servila fjäsk» växte oerhördt, då man naturligtvis tog
för gifvet att han särskildt rest in för att hos höga
vederbörande beklaga sig öfver de genstörtiga
Uppsalagossarna samt genom den medförda »hälsningen» —
som ju ej hade någon som helst officiell form eller
auktoritet — rättfärdiga och vinna stöd för sitt eget
förhastade och despotiska uppträdande. Detta var
olidligt och fick icke tolereras. All ungdomens
sjelfkänsla och akademiska medborgaranda uppreste sig mot
detta ingrepp i dess fri- och rättigheter.
Generationerna växla fort i Uppsala, och man måste
erinra sig att den ungdom, hvars harm nu tog sig ofta
rätt brutala och handgripliga, alltid djupt sårande
uttryck, i själfva verket ej ägde några personliga minnen
från den tid då den unge adjunkten och professorn
Geijer i sin kateder på Gustavianum stod som en älskad
och nästan afgudad äldre vän och kamrat, i kretsen af
föga yngre lärjungar, hvilka i honom med hänförelse
sågo en representant för allt hvad tiden ägde störst
och ädlast och hvars ur hjärtat strömmande och till
hjärtat gående vältalighet ej liknade något som i Sverige
förut blifvit hördt från en akademisk lärostol. I den
åldrade, tankspridde forskare som nu vandrade som en
välkänd, nästan historisk figur på Uppsala gator och
vid högtidliga tillfällen alltjämt hyllades med häfdvunnen
hänförelse som en af universitetets stormän, samt då
äfven kunde flamma upp i underbart vältaliga och tän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
