Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Från en annan sida»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FRÅN EN ANNAN SIDA»
273
dock var den mildaste domare öfver den vilseförde och
den tålsammaste tvistare med olika tänkande ...» Och
man misstar sig nog ej om man tror sig se den mognare
mannens klarare syn pà verkliga sammanhanget vid det
famösa »Förhöret», då han talar om den tolerans,
godmodighet och sinnets jämvikt som Geijer »aldrig
förlorade annat än skenbarligen... då han i sina
angelägna tankar stördes af omständigheter som för
tillfället föreföllo honom lumpna...»
Med afseende på Geijers förhållande till »det
Skandinaviska Bråket» skrifver Anna-Lisa Geijer i sina
anteckningar: ...»För ungdomen hade han alltid
förlåtelse i beredskap och sökte liksom skjuta ifrån sig all
visshet om deras ondska och förbittring... Men från
en annan sida var hans hjärta så djupt såradt att
han därom aldrig sedan ville yttra sig...»
De med afsiktlig varsamhet valda orden antyda
tillräckligt tydligt hvad som för Geijer gaf en särskild
och smärtsam bitterhet åt de erfarenheter denna vår
skänkte honom. Han hade i tysthet alltjämt väntat på
»det Vidunderlige» — icke för sin egen skull, utan för en
annans, hos hvilken han gärna velat se alla manliga
dygder förkroppsligade, då han däri såg den säkraste
borgen för fosterlandets lycka. Men »det Vidunderlige»
inträffade icke. Den högtstående person som redan från
första stunden insett huru mycket som stod på spel
för Geijer och som bestämdt förklarat att han, om det
gick för långt, aldrig skulle tillåta denne att ensam
bära bördan, utan genom ett personligt framträdande taga
saken i egna händer, hade i det afgörande ögonblicket
icke nog moraliskt mod att hålla sitt löfte; han föredrog
att gent öfver den allmänna förbittringen tiga och
förhålla sig fullkomligt passiv — ja, det påstods till och
18. — I solnedgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
