Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Trohetens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
TROHETENS LÖN
med att han enskildt låtit falla ord som fritogo honom
själf från allt ansvar och åtminstone indirekt sköto
skulden för hvad som inträffat på Geijer och hans
»öfverdrifna nit». För den senare återstod intet annat än
tystnad, och den iakttog han också obrottsligt allt till
sin död, i öfverensstämmelse med de stränga fordringar
han själf ställde på hvad han kallade »ett sannt konungskt
sinnelag». Helt och hållet utan belöning skulle hans
trohet ej heller blifva, ehuru han tyvärr ej förstod att
uppskatta denna belöning till dess fulla värde. I oktober
samma år berättar Agnes att »lilla pappa» nyss kommit
upp till henne, »alldeles ursinnig» öfver den nyss
erhållna underrättelsen att han blifvit utnämnd till
Kommendör af Nordstjärneorden. Hon »smeker och klappar
om honom», skrattar åt honom, säger honom att
kommendörsbandet kommer att klä honom alldeles förträffligt,
att hon för sin del är förtjust öfver den stora
utmärkelsen och att han är dum som bryr sig om att bli
förargad öfver sådant skräp, samt får honom till slut
»god och glad igen». Men själf tillägger hon harmset:
»... Det är förstås meningen att med detta godtgöra
och stryka öfver allt som skedde i våras. Men pappas
uppförande då och allt hvad han led kunna de aldrig,
aldrig betala, om de så hängde på honom all världens
dumma stjärnor och band!...»
Häri måste man obetingadt ge henne rätt — ty äfven
om misstämningen mellan Geijer och hans kära ungdom
i sinom tid verkligen »blåst bort» och allt annat äfven
skulle vara förlåtet och glömdt, kan man knappast
betvifla att de sinnesrörelser, som Geijer under denna äfven
för öfrigt orofyllda och ansträngande tid måste
genom-lefva, lämnat vida djupare spår än någon då anade och
bidrog till utvecklande af det sjukdomsfrö som i sinom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>