- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
326

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Geijer i katedern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

GEIJER I KATEDERN’

stranter som i maj af full hals skränat pereat utanför
Geijers bostad eller klottrat »Ned med Despoten!!»
på hans plank, förblefvo nu, har det sagts, helt oberörda
af den sympatiska rörelse hvilken som en elektrisk våg
spred sig från man till man då den gamle professorn,
på sitt välkända sätt, utan att se hvarken till höger eller
vänster, banade sig väg genom mängden och besteg
katedern. Man visste att han nyss varit allvarligt sjuk
nu först märkte man huru mycket han åldrats under
dessa få månader och huru dragen fårats och
förandligats af genomkämpade själsstrider, intellektuellt
arbete och kroppsligt lidande. Allvarlig och inåtvänd,
»liksom försjunken i sig själf», syntes han alltid då han
samlade sina krafter till de föredrag hvilka, som man
sagt, »visade huru mycket som kunde rymmas i en
människotanke». Han syntes så mer än vanligt denna
gång, och då han, efter den officiella, nästan mekaniska
bugningen för de unga prinsarna, några ögonblick stod
tyst, under det att blicken öfver auditoriets hufvuden
tycktes se långt bortom det närvarande, väntade man
också i mer än vanligt andlös spänning på hvad som
skulle komma och många ungdomliga ögon fuktades
omedvetet då den välkända, manliga och egendomligt
sympatiska stämman slutligen började tala, vibrerande
af djup, med möda återhållen rörelse. Man hör ännu
ett genljud däraf i de tryckta orden, huru föga de än
kunna återge af det starka personliga lif som
genom-andade det talade.

»... Det är fem och tjugu år sedan jag på detta
rum hade äran att tala till en samling åhörare, bland
hvilka Sveriges och Norges nuvarande konung, då de
förenade rikenas Kronprins, värdigats taga plats —
så började Geijer sin föreläsning. — »Det är fem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free